Den 30 maj (BF +1)hade jag tid hos barnmorskan Anna, väl där så ”tjatade” jag till mig enhinnsvepning och jävlar, (!!) när jaggick där ifrån ville jag minsann inte föda nå barn, gjorde ju sjukt ont efter hinnsvepningen.
Hade mina bröder på besök den dagen, och dom frågade om jaginte kände något men icke..
Det lilla jag kände, kändes inte nödvändigt att berätta förså allvarligt var det ju inte.
Linda & Nelly kom över en sväng och samma fråga komdärifrån om jag inte kände något. Sa som det var, att lite kände jag jufaktiskt men inte alls mycket!
När vi var själva igen så la jag mig på soffan medvetekudden för lite mer kändes det ju nu, men fortfarande långt ifrån mycket.
Vid 18 tiden så åkte vi hem till Inger och Lasse, där fick vi lite mat &fika.
Började kännas mer och mer, och det vart mer och merregelbundna värkar också. Men jag låg bara på soffan och andades igenom dom ochtrodde att det endast var förvärkar.
Vi åkte hem, lekte lite till med granntjejen Nelly, sen vartdet läggdags för Melwin och då la jag mig i sängen och jäklar vad ont jagbörjade få, dock så trodde jag fortfarande att det var förvärkar för inte kundeväl bebisen komma endast 1 dag efter beräknad födsel..
Låg en stund i sängen, vart ett bad senare och då fickStaffan nog och tyckte att vi skulle ringa till förlossningen. Han fick göradet för jag hade så ont, dom sa att vi fick komma när vi ville, men jag sa att hemma kunde vi minsann vara ett bra tag till..
Efter badet så kände jag att vi kanske skulle åka in ändå,bara för att hämta lite tabletter så jag kunde få sova lite. (Jag trodde alltså fortfarande att det varförvärkar.)
Staffan åkte och hämtade farmor Inger som skulle passasovande Melwin när vi åkte in, berättade för henne att vi säkert skulle fåkomma hem igen, att vi bara åkte in så jag kunde få några tabletter så jag ficksova.
Vi åkte mot Eskilstuna, och i bilen så förberedda jag Staffanpå att vi säkert skulle få åka hem igen, men att jag verkligen hoppades på attjag iaf skulle vara öppen fem cm. Men det var väl för mycket att hoppaspå kändes det som, för jag hade ju bara förvärkar (trodde jag iaf.)
22.12 vart vi inskrivna, och när jag la mig på sängen iundersökningsrummet så kändes det bara mer och mer, jag kunde inte bliundersökt för att det gjorde så ont.
Vi fick gå in i förlossningsrummet så jag kunde få lustgasså hon kunde undersöka mig.
Jag hann med att berätta för henne att jag verkligen intetrodde att det var något på gång och att jag bara ville ha nå tabletter så jagkunde få åka hem och sova!
Tji fick jag! Hem fick jag minsann inte åka för jag varöppen ÅTTA cm!
Sa att jag nog ville ha EDA, men det gick inte så bra. Denskulle inte hinna verka innan bebisen var ute så jag fick klara mig medlustgas.
23.40 kom krystvärkarna och 23.50 kom vår underbart vackraprins ut.
3935 gram och 50 cm lång. <3
Till bb kom vi 02.15 och allt funkade hur bra som helst såhem åkte vi vid 12.00.
Åkte direkt till dagis för att hämta Melwin och oj så gladhan var över att få se lillebror.
Förlossningen var en riktigt underbar upplevelse och jag vill bara göra det om och om igen. ;-)
Äntligen så kom vår andra fina kille. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar